073-181 83 00

Naturbetesmarker

Naturbetesmarker är en av de mest värdefulla marker vi har och hör till de artrikaste miljöerna i vårt land. De erbjuder biologisk mångfald utan dess like, där såväl växter som djur har gynnats av att markerna har tagits omhand, antingen via slåtter, eller betande djur. Arter som är konkurrensstarka har därigenom hållits tillbaka. Betesdjur är en förutsättning för att markerna ska hävdas det vill säga skötas och inte växa igen. Betande djur är en förutsättning för att dessa marker ska finnas kvar.

Naturbetesmarker ger oss en hel rad viktiga ekosystemtjänster

Reglerar skadeinsekter

Den rika floran gynnar nyttoinsekter som sköter pollinering och reglerar skadedjur.

Stöttar fåglars överlevnad

Insekter är en förutsättning för olika fågelarters överlevnad och fortplantning. Fåglar reglerar också skadedjur.

Binder kol och mull till marken

Betesmarker fungerar som kolsänkor genom att de binder in kol och därmed mull i marken.

Skapar möjlighet för jorden att buffra vatten

De buffrar vatten vid kraftiga regn och de behåller fuktighet och svalka till området under varma perioder.

100%
Fjällkor

Fjällkon är en av de utrotningshotade husdjursraserna i Sverige. Rasen härstammar från början från norra delen av vårt land och den räknas in som en undergrupp av Svensk Kullig Boskap. Fjällkon är hornlös precis som övriga raser inom gruppen .

100%
Jämtgetter

Jämtgeten tillhör gruppen vid namn  allmogegetter. Man skiljer på de tre raser inom allmogegetterna, jämtget, sydsvensk göingeget  och lappget.

100%
Sveafår

 Sveafåret är en syntetisk ras med korsning i varierande andel av finull, ostfries och texel.

Tullus Lantliv

”Idag har vi Fjällkor, Jämtgetter och Sveafår som hjälper oss att beta våra naturbetesmarker. Vi gillar ett öppet och levande landskap. 

Vårt jämtländska klimat och våra marker lämpar sig mycket bra för betande mular. Kor, Getter och Får betar gräset och marken på olika sätt. där korna betar tuvor och får och getter betar närmare marken. 

På vår gård försöker vi bevara vår flora och låter därför djuren beta i ängsmarker och på skogsbeten.”

Eva Rappe

 

Fjällkor

Fjällkon är mindre än de flesta andra koraser och stark och tålig. Det bistra klimatet i Norrlands inland har format en ko som klarar av att ge en nöjsam avkastning under även de knappaste förhållanden och rasen är väl anpassade till ett kallare klimat i norr. Precis som alla andra lantraser i Sverige har fjällkon i alla tider hållits som boskap på gårdar för sin mjölkproduktion. 

 

  • Som en särskild fjällras i litteraturen omnämndes de norrländska lantraskorna redan första hälften av 1800-talet.

  • Arkeologiska utgrävningar har givit oss kunskapen att hornlösa kor fanns i norra Sverige vid slutet av 1300-talet.

  • Norska lantrasen Sidet trönder och nordfinska lantraskor är fjällkons närmaste släktingar. 

Sveafår

Fåret  är efter  hunden troligtvis det tidigaste domesticerade husdjur som människan haft, nära följt av geten. För så länge som 11 000 år sedan ska domesticeringen ha skett och möjligen i flera omgångar. Det har omdebatterats vilka de vilda förfäderna kan tänkas vara, eftersom även de vilda fåren finns i många olika underarter.  Orientaliska mufflon som lever vilt i Sverige räknas idag som som förfäder till de svenska fåren.

 

  • Får har funnits i Sverige sedan yngre stenålder.

  • Arkeologiska utgrävningar har visat att ull från får har spunnits och vävts till kläder åtminstone sedan bronsåldern. 

  • I Sverige har får haft en oerhört stor betydelse både tillbaka i historien för samhällsekonomin men även i hushållsekonomin för självförsörjning på gårdar. Ylletextilier var även en eftertraktad och viktig handelsvara.

Jämtgetter

Den svenska getrasen Jämtget tillhör gruppen allmogegetter. Getter är buskätare och äter helst sly och bark. De anspråkslösa foderkraven gjorde jämtgeten lämplig som mjölkdjur på torpen. Att de äter mindre i förhållande till sin kroppsstorlek än vad kor gör ledde till att de som inte hade råd att hålla kor valde getter i stället. 

 

  • Jämtgeten är lite smäckrare, elegantare i kroppen i jämförelse med Göingegeten.

  • Getter kan bli mycket gamla, en ålder på över 20 år på mjölkgetter är inte ovanligt.

  • Jämtgetter har mycket anspråkslösa foderkrav, vilket gjorde att jämtgeten lämpade sig bra som mjölkdjur på torpen förr i tiden.